Första gången jag såg Harry Potter blev jag tagen av den helt fantastiska filmen. Jag älskade att se hur en trollkars liv var och jag älskade hans vänner. Sen kom de andra filmerna en efter en och jag tittade på de alla och såg hur spänningen ökade i varje film och jag blev mer och mer kär i Ron! (Har alltid älskat honom), Hagrid var min idol och jag såg inget ont hos någon, (förutom malfoy och vaktmästar när jag var liten men efter ett tag insåg jag att det inte var något illa dom som jag trodde, vart bara lite rädd i början) men hur som helst, jag har ju typ växt upp mer Harry och hans värld och nu, nu på mitt 16onde år kom den sista filmen. Det sista av allt. Jag satt där i min stol gapade av spänning och kände på min kind att tårarna bara föll. Jag ville inte att det skulle ta slut! 19 år efter, 19 år efter. Först ville jag blunda och sen ville jag se. Så stora och så lyckliga och åh! Sen ville jag inte se mer, jag ville inte inse att det var slut. Slut för gott och slut för alltid.
Och Ron, han är min pojkvän och kommer alltid att vara!