A daydream away

jag försöker få det att funka. få allt att följa med strömmen som om ingen väntade sig något. men när jag vet att alla vet, då funkar inget. varför kan inte folk sluta att vara så spända och så strickta. börja slappna av och bli spontana, jag tror de flesta skulle få ett leende på läpparna då, för jag älskar att se när folk ler. när jag går på gatan och hör på musik. då jag går förbi en människa eller ett par. jag älskar att se hur de ler mot varandra eller hur det syns att den ler för sig själv. då känns det som vårat börjar bli något bättre.

en kille som spelar på sin gitarr, spelar en låt som berättar att han älskar dig. en låt som både du och han älskar som får deras hjärtan att slå extra slag för de tittar i varandras ögon och man ser hur det glittrar. helt tyst tillsammans med gitarren och orden hur hans mun. det är mörkt men stjärnorna och endast svaga brinande ljus lyser hos dem. på golvet tillsammans med kuddar sitter de helt själva utan tiden. ingen vet om det är dag eller natt. det är bara dom två som vet. det spelar ingen roll när dom kommer tillbaka för just då, tillsammans kan stanna kvar för alltid. 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback