I know a place you've never seen...

Klockan är nu 01:00 och jag lika klarvaken som innan. Utmattad som jag är klarar jag inte sova. Varför kommer det sig att alla tankar och funderingar kommer på kvällen, då man ska vila ut sig så man orkar dagen som väntar framför sig? Platser man vill gå till, där ingen hittar en. Sitta på en sten och titta upp den den stjärnklara himlen utanför ditt hus, utan för mitt eller bara där dimman lags sig runt mig. Jag gillar när jag försvinner. Då ingen hittar mig. Då folk säger att jag är svår att nå. Jag tänker på det än idag. Orden. Jag fick upp ögon, såg det där jag måste ha missat på vägen. Var det kankse ett år sedan? Det är nu jag tänker på det. Men ju mer spontant allt är, destom mer gillar jag det. Det spontana, inga planer och ingen brådska. Ta mig bara i handen försiktigt och visa mig det du vill, dag för dag. Låt dig aldrig gå för fort fram. Då försvinner jag lika lätt. :) Men jag har alltid velat visa upp den plats jag gömt,  en plats jag vet. Får jag visa dig? Ta det försiktigt och jag kanske  tar din hand istället.

and this place is where all the inspiration comes from.
A place that makes you wanna stay.
It's like my own wonderland. the place we call beyond the horizon. do you wanna come?









Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback