När man ligger ensam på natten. Där det är mörkt och där tystnaden föll. En värld bland människor som sover. Där ligger man själv, under stjärnor och tänker. Det man försöker nå men aldrig lyckas få. En känsla som allt kommer, precis då mörkert faller. Då man inser att man springer, springer från verkligheten. Vill inte se och vill inte förstå. Låter en tjock mur stå och aldrig lyckas slå. Slag för slag som växer och blir större. Inser att det bara finns en väg, dit alla ska gå. Försöker hitta en egen men det är då man försvinner. Bort får verkligheten och känner besvikelsen.