mina barn ska få växa upp i en stor stad

Jag har hatat, jag har aldrig riktigt älskat. Jag har mått men aldrigt riktigt sett det fina. Vart finns det fina med en sån jävla bitterhet?
Jag har alltid önskat men tappat hoppet då jag insett att man aldrig får det man önskar. Jag har fällt tårar då jag insett att detta jävla helvete aldrig kommer försvinna. Och nu? 
Jag har insett att det är min framtid jag kan lägga allt på nu.
    Att få flytta från rutna människor som sönder blonderar sitt jävla fula hår och kletar på sig ett tonn lagar med äcklig ful bajsbrun färg i sina jävla fula trynen. Jag snackar inte bara om brudar, killar med samma kläder och samma personlighet. Vart fan finns charmen i att vara exakt lika som alla andra? Vart är det fina med att köra upp snusen under läppen och åka i fula skruttiga bilar? 

Jag vill bara säga att jag är tacksam över mig själv. För jag är glad att jag har fått så underbara vänner idag och att jag verkligen insett vad jag har. En framtid och ett jävla framgångsrikt liv. MITT JÄVLA FRAMGÅNGSRIKA LIV. 
För vem fan vill vara som ni, och se ut som ni, och betee mig som ni? 
- och ja, jag är glad att jag har fått en helt ny väg, lär känna människor med egen personlighet och egen glädje. Folk som har sett och folk som kan ta till nytt. Folk som accepterar och har ett sinne för hela världen. 



 
 
"This is a world with people starving,
Young people dying, bombs are falling.
We do our party conversations
About make-up and foundations.
And all this talk about the fashion
Is such a western life obsession
Who’s in, who’s out, who bloody cares?
I just close my eyes and disappear."
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback