En låt. Monster. 
GAD- känslan. Jag menar, i somras? Så jävla skön dag. Fast jag bara väntade. Visste det var den dagen. Den dagen jag skulle höra den. Ute i solen, mobilen i handen. Den där jävla telefonen ville inte spela upp den för mig. Men jag sprang in. In till datorn och där hörde jag den. Patetisk som jag är? Va? Jag grät, grät i floder. Förstår ni inte hur vacker låten är? Förstår ni inte att det inte finns någon vackrare låt? Finns inte? Går bara inte! Jag satt där. Lyssna på den, såg på den flera gånger om. Jag grät och grät. Något av det vackraste jag sett och hört. 
På PIP. Då de spela, då de spela den för mig. Bara mig. Mitt hjärta stanna till. Precis som det gör varje gång jag hör låten. Därför låten är världen bästa. Världens bästa som betyder så jävla mycket.