Hur startade allt egentligen? Ett enkelt leende och ett hopp om något som aldrig kommit fram. Liten. Så jävla liten. Vi växer, inser vad världen säger. Vi stoppar inte. Vi slutar inte. Vi kommer närmare men ändå är allt så långt borta. Springer? Jag vet jag inte kan komma närmre. Så långt borta. Jag ser allt. Bara några steg. Det där bultade hjärtat och nervösa andetag. Vi är nervösa och vet inte var vi är. Vi väntar på allt en gång till. Så jävla onödigt, men vi gör det ändå.