Take me home

Jag hittar inte på ord. Jag leker inte med känslor. Kniven, rakt i hjärtat. Vad är det som sårar? Att jag inte räddar dig? Att du inte räddar mig? En kärlek så nära på långt håll. Ingen gör det bättre. Hålig, tom och allt det där. Låtar för att hitta tomrummet. Det slutar med texter som spelar och sjunger samma ord jag själv hade valt. Det är mitt fel. Jag kan bara skylla på mig själv. Så fullstäningt fullständigt förvirrad. Vad gör jag? Vad gör jag? Om jag bara kunde rädda dig, så skulle du kunna rädda, rädda mig också. 
Jag tror på en framtid. En explotion, vi faller. Dit tillsammans. Dit vi vill vara, där vi ska vara. 





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback