Äntligen tog jag mig i kragen och gjorde något åt min design. 
Snacket om headern kan vi skita i. Det kommer bli personligt så småning om.
Just nu vill jag ändå bara le

(fast jag vill ändå gråta för att mina inlägg längre ner ser ut som havre då det är så smått.)

 

 

 

Och här kände jag för att bjuda på ett "what I've been up to" inlägg. 

Jag satte mig på tåget i söndags- 09.20 gick tåget ifrån min hemstad så jag kramade och vinkade hejdå till mina föräldrar, jag satt nervös på tåget som skulle ta mig till Stockholm. Jag avskyr stora sj-tåg, därav kom min nervositet ifrån, men jag blev lugn då Ofelia kom på i Degerfors. Vi pratade och åt smörgåsar tills vi var framme i Stockholm. Vi gick en omväg runt på Centralen tills vi fattade vart vi var och gick över till busstationen, vi köpte en bussbiljett som skulle ta oss till Arlanda och sen låste vi in våra väskor. Vi gick runt i några affärer och köpte lite klänningar och åt mat. 

När vi kände oss mätta på både mat och shopping bestämde vi oss att åka till Arlanda. Vi checkade in på hotellet vi skulle övernatta på och kände oss nöjda över det fantastiska hotellrum vi hade fått. Utsickt över "landningsbanan/uppskjutsbana", så där stod vi och tittade på flyg ett tag. När vi hade fått nog av att sitta på hotellrummet för stunden gick vi och åt. Vi tänkte göra Arlanda och ta kort med Ofelias polaroidkamera, men ack, den flög i det håra stengolvet. 
När vi efter ett tag försökt få fix på den beställde vi mat, jag köpte en bok (The Perks Of Being A Wallflower) och sen gick vi tillbaka till hotellet. Vi tänkte börja våran resa med ett dopp i poolen men vi tyckte sängen var alldeles för skön. Efter vi spenderat alldeles för många timmar på att spela Candy Crush, skype och massa prat sov vi några få timmar innan vi skulle upp igen. 

Vi checka ut, checka in resväskor, åt frukost och gick till säckerhetskontrollen. Där var det min tur att få något trasigt då min mobil bestämde sig för att lägga sig på det stenhårda golvet och spricka. (Oj, tråkigt)
Vi fortsatte iallafall till våran gate och satte oss på flyget som tog oss till Paris. När vi väl kom dit gick vi vilse, frågade tre personer om hjälp men efter fjärde försök förstod vi och sprang till gaten, där hade dem till och med ropat efter oss i högtalarna, men vi satte oss på flyget som denna gång tog oss till Doha. 
När vi landat i Doha hittade vi ganska fort vägen dit vi skulle, och satta oss på flyget till Kuala Lumpur. 

Vi blev varmt välkomna av Ofelias föräldrar när de kom och åkte sedan hem till dem. 
Jag kommer knappt ihåg gårdagen känns det som då jag var som en vandrande zoombie. Men jag vet att vi åt lunch, bade i poolen (vi gick upp då vi trodde det åskade). Jag och Ofelia somnade och sov ett par timmar och sen gick vi ut och åt Sushi. 

Vi gick sedan hem och jag sov 13 timmar i sträck i samma position (vaknade dock en gång i typ 3 sek)
Så idag har vi badat, fast det började regna, vi gick upp, tänkte plugga, jag hämnade här. 

All I have to say is that life is good.

Det är inte bara jag och det är inte bara du som har känslor. 

Jag vill kunna slita ut mitt hjärta. Då folk aldrig förstår, då jag öppnar mitt hjärta- därför jag aldrig gör. 
Du kan stirra mig rakt in i själen och jag gråter mitt på gatan. Jag älskar på ett avstånd då jag inte behöver känna.
Det är bara ett massa jag, men jag kan inte kontrollera allt jag säger. 
Jag älskar på avstånd, då jag vet att jag kan kontrollera mig.-  ett långt avstånd och jag gråter ändå. 

Jag tror på allt du säger, men jag vill också kunna räcka till. Då vi går miste om allt. 
-"jag tänker mig en publik, sommarsolen har gått ner. Det är inte mörkt, för strålkastarna från vår scen som vi  

  delar står alldeles framför oss. Våra läppar sjunger samma ord av bandet vi älskar. Det är första och andra gången vi håller oss samman. Vi fortsätter så, för vi vet att vi kan dela detta. En sommarkväll,  

  musik, dans. Bara du och jag."

Snälla ta mig dit, jag är kär i det jag inte kan ta i. Jag är så kär i allt det där borta. 
Jag vill sjunga, jag vill dansa och vill älska.

Jag vill förvandla damm till diamanter, jag vill förvandla hela vår planet till något vi aldrig har sett.

Jag vill dela mina tankar, jag vill dela mina dagar.
jag vill ta på det jag är så förälskad i. 

Oavsett hur mycker jag hatar platsen jag växt upp på, kommer det ändå alltid vara mitt hem. Jag älskar känslan då tåget rullar in mot perrongen och jag kliver av tåget och vandrar gatan ner till mitt hus. Får minnen att växa och läpparna att le. Då jag inte har varit hemma på ett tag. Eller första veckan jag bodde i min lägenhet. Det kändes fint att veta att jag har en plats, en rot och ett hem på ett och samma ställe. 
Jag är ändå så bitter och full av ånger då jag inte fått uttrycka mina känslor och gjort allt jag velat göra. 
Jag vet att jag har haft det bra, jag vet att jag har fått uppleva hur mycket som helst för en flicka i min ålder. Då jag sett och upplevt allt från tusen och en natt. 
Men jag kommer nog ändå vara bitter, då jag känner mig tom på allt det andra jag gått miste om. 

 

Men bara gatan där nere, sommarkvällen då vi satt på bänken. Blickar som möttes, jag har bara skrattat men jag insåg att fjärilarna var något helt annat. 
Sena kvällar, då vi sett ut som drägg, men ändå skrattat. Blött hår av nattdopp i sjöar och grusvägar jag sprungit på.  Det är alla platser som väcker upp minnen och det är alltid dessa platser jag passerar och tänker tillbaka. Alldeles för mycket då vi hoppades och försöke. 

Det är nu, denna plats jag lämnar bakom mig. Jag är så otroligt rädd att lämna allt, jag är så otroligt rädd av bara tanken på att växa. Men det är det jag alltid velat göra, ta steget och försvinna. Det är precis de jag vill idag med,  modet spelar spratt och tar mig alltid tillbaka mig till sommarkvällarna då vi vandrade på gatorna och försökte klura ut varandra. Att uppleva allt igen, då alla singnaler förstår varandra och vi förstår varandra. 
För det är nu allt kommer tillbaka till mig, men jag blunar och springer. Jag hoppar på tåget och åker iväg, tittar en sista gång tillbaka på allt det där som fyllt mitt hjärta och själv. För nu ska jag fylla det igen, med något annat som kommer stanna där och bli äkta.

Jag vill inte stanna föralltid. 

 

Nu har det varit alldeles för mycket musik. Dock kan jag inte säga så, för musik blir aldrig för mycket. Men jag vill bara dela mitt liv, då texterna är precis det undrbaraste som finns i livet. 

 

Jag älskar våren, jag älskar hur solen lyser och alla favorit band släpper nytt. 
Älskade She & Him

 

 

Att vakna, att vandra, att åka, att gå, att jobba, att gå, att åka, att vandra, att sova. 
att vara på resande fot. att fara fram och tillbaka. åka från mörkret, komma till ljuset, sen tillbaka till mörkret.
komma hem till saker. sen tillbaka till livet. se samma väg. samma träd, samma känsla. 

Om du verkligen vill veta, måste du vara rustad för allt. 
Jag vill inte veta din smärta, men jag vet att vi delar den här. Innan allt är över, vill jag lova dig, att inget kommer fortsätta att vara som det varit. Jag har inset att jag har sett allt jag inte vill se. 
Jag kan förlåta allt jag ser, jag kan falla på mina bara ben. Men innan allt är över, vill jag inte se ditt öppna hjärta slå sitt sista slag. Jag vill kunna ge dig mina tårar, jag vill kunna ge dem till vem jag vill. 
Jag vill känna hur introt spelar bland mina nerver. Jag vill kunna höra höjningen innan dina ord talar lätt intill mitt öra. Jag vill kunna spegla min bild mot din och känna våra hjärtan slå, med sanning och tragik. 

När jag kan få dig när jag vill, en sista gång, det är då jag håller andan, lätt intill mig. 
Jag är lika korkad som du använder ord. Jag har blickar som känns, mellan gator och städer. Det är vi som har något att ge, till vem som helst. Äntligen, sätt stopp. Få stopp. Jag vill ha känslorna där dem är, känslan i hjärtat, kniven som sticker. Jag har alltid velat vandra, mellan andra och mig själv. Men då du inser, jag är bara människa. Jag är inte mycket mer. En människa, som är rädd för att leva ett liv, en människa som är rädd för att andas, en människa som inte kan kontrollera sin balans. Mellan henne och jorden som snurrar runt i ett svep. 
Innan allt är över, vill vi inse att allt vi hållt på med varit löngner. Lätt att leva, svårt att kontrollera. 
Vad det är som är värt. 

jag vill bara säga att paramore kommer förevigt vara bebis för mig. 
I LOVE YOU I LOVE YOU I LOVE YOU

 

En morgon fylld av drömmar gjort av socker. En tesked av ett kryddmått för mycket.
Då jag är ute och jagar någon annans dröm, något jag alltid gjort, för ofta och allt för länge. Jag vill kunna njuta av mitt liv, en order av att jag ska jaga mina egna dröm. 
Jag är redan vilsen, jag var nog född vilsen. Det är nog därför jag har problem att hitta min plats, mitt liv, mitt öde, mitt allt. Jag kan göra mitt, det jag är bäst på. Jag vet bara inte vad det är. 

När jag lär mig saker, gillar jag att lära mig det sakta och helst för mig själv. Bara mina tankar och massvis med fel som återstår. Då världen uppstår som ett försök, och jag sjunker ner som den hemlighet ingen förstår. 
Jag avsisar alla och sanningen släppte mig aldrig, vi måste bara inse att försiktigheten tär på oss alla. 
 

Då du öppnar dina ögon och accepterar att det är världen. 

 

 

Jag kan inte sluta spamma med musik
Jag kan inte sluta känna
Jag kan inte sluta älska
Jag kan inte sluta leva
Jag kan inte få nog