that dream

Jag kan tillverka så vackra berättelser i mitt huvud tillsammans med bilder som dansar tillsammans med musiken som berör mitt hjärta. Berättelser som hemska tragedier som att förlora sin ända trygghet när den falska kärlek man måste vända sina armar till. För livet är inte vackert, vi alla dör och vi alla gråter. Det finns inget lyckligt slut. En vacker berättelse när vi får uppleva det vackra men till slut dör det ut, på ett obehagligt sätt när man ser den enda bli häng, bli skjuten, få halsen av huggen eller att hjärtat krossas och det är lögner för att rädda livet, bara för den man äskar. Det finns inget lyckligt slut, det är en fantasi. En fantasi och två varelser som räddar livet på den varandra. De dansar tillsammans till döden och ser varandra lida tills den andra måste lämna livet på det hemska och tragiska sättet, inget fint sätt att försvinna på. Där står den enda kvar och lider för tryggheten finns inte längre. Lider tills hjärtat inte orkar mer. Det är då man lägger sig ner och känner sig, död.

Kan man verkligen föreställa sig det. Hur olika vi blir när vi växer oss äldre och får egna värderingar? Hur nära man än stod och så olika vi blev. Två bästa vänner som blev till två olika människor som inte har något gemensamt längre. Tänk hur det kan bli, att det man en gång byggde upp en dag rinner sakta iväg. Inga krossade hjärta och unga ledsna miner. Det var bara så det skulle bli, så det ska vara.
Det är intressant att se hur det försvann och hur vi är idag. Hade man ens samma tankar då? Eller lekte man bara så som barn gjorde? Vad gör människor för att fästa sig till en person? Vad gör jordens befolkning för att gilla en annan varelse på jorden?