LOVESICK WITH YOU
Om två dagar är det min tur
Känn ingen sorg- jag kan inte vänta och jag kan inte leva. Jag vill bara ha den framför ögonen. Jag längtar, jag vill ha den i mitt hjärta.
Jag har inga krav- bara att den ska bli den bästa filmen jag har skådat.
Tänkte vi kunde drömma lite, du & jag?
Det här är min tid, låt mig bara bli frisk från allt hat.
du kan gå din egna väg.
Det är snart dags att packa sina väskor och ge sig ut. Det är snart dags för mig att börja tänka på min framtid. Jag har så mycket jag vill få gjort då jag anser att jag gjort alldeles för lite.
Det är hoppet om att få flytta, att få komma in i en miljö där jag vet att jag hör hemma. Det är att veta och att känna att platsen jag landat på är stället jag vill stanna på. Jag har hela livet på mig men det känns som om jag inte har tillräckligt med tid.
"Tiden går fort och jag ser bara dagarna rusa förbi. I mitt perspektiv har jag inga problem med att bli äldre, det är något jag ser fram emot. Jag har aldrig velat vara fast vid en ålder, jag vill växa tillsammans med tiden."
- Men jag säger ändå att världen var bättre förr.
Nej, jag vill inse att jag kan lyckas. Jag vill tro att jag kan. För jag SKA lyckas och jag vet att jag KAN. Det gäller att våga krypa fram ur skalet och det är känslan av att växa.
Det jag väl kommit underfund med är att jag vet vem jag är, jag vet bara inte vart jag hör hemma.
Är det en plats i min värld för allt, allt min skalle har att ge. Jag vet att jag hoppas på något mer än vad kan lyckas få. Men det jag lärt mig är att sätta mina drömmar först och försöka få dem att slå in, oavsett hur stora eller små dem är. För om jag verkligen vill vet jag att jag kan lyckas.
Som känslan av att vara instängd i en brud och man sitter och tittar på de andra barnen leka och ha kul. Jag vill bryta mig ur och få vingarna att flyga. Jag vill chocka människor med häpnad då jag tar steget ut.
Jag drömmer alldeles för mycket, det är en del av mig och det är något som aldrig kommer försvinna. Jag vill vara kvar som jag är men jag vill packa mina väskor och fly till en stad. Städerna med möjligheter. För vad ger det mig, att stanna kvar här och titta på när andra har kul?
Det är hoppet om att få flytta, att få komma in i en miljö där jag vet att jag hör hemma. Det är att veta och att känna att platsen jag landat på är stället jag vill stanna på. Jag har hela livet på mig men det känns som om jag inte har tillräckligt med tid.
"Tiden går fort och jag ser bara dagarna rusa förbi. I mitt perspektiv har jag inga problem med att bli äldre, det är något jag ser fram emot. Jag har aldrig velat vara fast vid en ålder, jag vill växa tillsammans med tiden."
- Men jag säger ändå att världen var bättre förr.
Nej, jag vill inse att jag kan lyckas. Jag vill tro att jag kan. För jag SKA lyckas och jag vet att jag KAN. Det gäller att våga krypa fram ur skalet och det är känslan av att växa.
Det jag väl kommit underfund med är att jag vet vem jag är, jag vet bara inte vart jag hör hemma.
Är det en plats i min värld för allt, allt min skalle har att ge. Jag vet att jag hoppas på något mer än vad kan lyckas få. Men det jag lärt mig är att sätta mina drömmar först och försöka få dem att slå in, oavsett hur stora eller små dem är. För om jag verkligen vill vet jag att jag kan lyckas.
Som känslan av att vara instängd i en brud och man sitter och tittar på de andra barnen leka och ha kul. Jag vill bryta mig ur och få vingarna att flyga. Jag vill chocka människor med häpnad då jag tar steget ut.
Jag drömmer alldeles för mycket, det är en del av mig och det är något som aldrig kommer försvinna. Jag vill vara kvar som jag är men jag vill packa mina väskor och fly till en stad. Städerna med möjligheter. För vad ger det mig, att stanna kvar här och titta på när andra har kul?
