Jag har sagt till mig själv att jag inte ska skriva så mycket mer om mina känslor och tankar om Mitt Älskade Paramore men jag kan bara inte bärga mig! Visst, finns väl egnetligen inte någon som bryr sig om när jag pratar om dom jag avgudar, ser upp till och typ lever för (?) som en jävla galning, men vet ni vad. Jag gör det ändå!! sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå...


124TYADSSFTHYGUK!"354658/)(=&/C%B&NM;OIQD#%&/ITYRW#"FG%&(/GF!!
Okej, bara lite efter raktion om att jag verkligen ska få se dom igen! TACK LARS! Du gjorde mig glad. Du påminnde min hjärna och hjärta om att jag ska se på Paramore och det gjorde mig hur lycklig som helst! Asså, jag kan verkligen inte fatta att min BABEs ska komma till PIP! *IIHHH**  Asså, jag känner att jag verkligen behövde detta nu. Behövde påminnas om att jag ska se dom. Jag behövde bli lycklig på nytt och vara världens lyckligaste tjej ändå tills jag ska se dom och ännu lite längre! Asså assså asså asså, känner att det blir mycket "asså" nu. MEN JA! Jo, jag har för tusikan inte varit gladare sedan den 15/11-2010 då jag och Amanda var i London och såg dom! ASSÅ OMFGGG!!!! I CAN'T BELIVE IT!!




AMANDA OCH JAG I LONDON: w'ääy! dagen=underbar! <3



(tänkte ladda upp en egen video från konserten men blev från Youtube ist^^. med bob när han sjunger Misery Business till och med! )
ASSÅ, jag har en så lycklig kännsla så jag nästan vill spy! Det kallar jag en lycklig männsika! ='D