Det handar dig, det handlar om mig.

Okej, jag kan erkänna att jag blir lite rädd för mig själv ibland...
För det första sitter jag och pratar och sedan inser att jag sitter och typ "ber mamma vara tyst" när jag inte ens själv märker det. 
För det andra fattar jag inte vad folk pratar/syftar på när alla vet precis vad dom menar + att jag inte fattar vad jag själv säger. Lixom jag satt och svarade på en sak som Sofia sa till mig en helt plödsligt kommer hon till mig och så frågar jag "sa du något till mig förut?"
Och för det tredje, jag är så grymt borta in my head så jag inte hör att folk pratar med mig. Och just nu under ja, dom senaste 3 veckorna kanske har det ju nästan blivit värre än vanligt. I'm just like. WOOOoowww, What's happening? det värsta är iaf när jag inte vet vad jag själv pratar om. Jag ska nog börja att vara lite tystare och försöka vara medveten om vad som händer runt omkring mig....

Och sen undrar jag,  varför ens skriver jag det här?!?!
Kanske bra att veta om någon planerat att prata med mig. Lixom, om jag beteer mig knepitg är det för hissen kankse inte har åkt helt upp än på mig? O_o



Kanske vistar sig att det är jag som är flickan i den vita psyk klänningen som jag är rädd för i långt svart fett och fesigt hår som har smitit från psyket? O:O : O .OOOO_O_O vem vet?