Vi är dom som aldrig får varandra
Jag tänkte. Vart är du ikväll? Vart är den stora poeten? Fanns det en plats i henne värld? Finns det en plats i min värld? Jag undrar vad som händer i vår stad, där vi aldrig sågs. Jag slängde bort, någon slags vän...
Då jag hade hoppats på någon.
Om du vill ha mig- nu kan du få mig så lätt. Du kan få mig. Du kan få mig. Du kan få mig. Du kan få mig så lätt.
Då jag hade hoppats på någon.
FESTIVAL is where my heart is.
Dom får aldrig blekna.
Det här känns väldigt intressant. Du som vet vad som är sant. Någon har hört dig säga att vi aldrig va på riktigt. Inget illa menat, men det vi delade kan du aldrig sudda ut. Alla minnen vi har tillsammans, det är våra men ingen annans. Det är inget vi inte kan förklara, för jag kan inte säga vad det var. Det är det vi har tillsammans.
Är värld full av hemligheter. Inget vi kan sätta ord på.
There Goes The Fear- aldrig fel
personality
Ett steg närmare.
Hjärtslag, hur ska vi vara starka? Hur kan jag tänka? Då jag är rädd, för att falla. När jag ser dig falla.
Ett steg närmare.
Tiden. Det handlar om hur jag ska vara stark. Hur kunde jag låta tiden gå, låta dig stå framför mig. För varje andetag. Bara ett steg närmare. Om jag bara kunde ta ett steg närmare.
Tiden har gått, allting är lika. Ett hål, ett steg och jag faller. Ett hål är läkt, ett steg och du står.
De roller som en gång fanns. Dom är bytta mot det som egenltigen fanns. Ett frågetecken och en jävla massa hat.
När steget är på samma plats.
Då jag kunde tagit din hand.
frågan är bara när...?
frågan är bara när...?
