Ju närmare jag inser, jag tänkte. Du stod allt för på, ju längre jag insåg. Så det är över, inget jag förstod. Frusen på torgest punkt, tryck lite extra där det gör ont. Jag tänkte mindre och mindre, slutade att le såg löven förvandlas till höst sen till vår. Jag hoppas du vet vad jag tänker på, när ditt hjärta sjunker som fel.
Jag behöver dig nära inpå, iallafall så gott som i mitt liv, då nu, desto närmare jag ser, jag märker en lust av det som en gång brann. En känsla av färger, en känsla av värme. Takten som en gång var där, är funnen och jag kan känna fötterna dansa till musiken jag älskade att sjunga på. 

Det jag tror, det jag vet. Den trygghet jag en gång hade är nu påväg tillbaka till oss. Jag är livrädd för att möta det som en gång tog slut, utan ett förtorende på hjälp. Men varje dag sedan du försvann, tänkte jag mindre och mindre. Det här är nog förändringen på året.