Jag vet inte vad jag vill säga, då jag inte vet vad jag vill göra. Det är drömmarna som får mig att hoppas. Låt oss alla blunda, se vart vi står, förstå vad vi vill. Det är då ögonlocken blir tunga, det blir svart och vi svävar långt ifrån våra hem. Vi är så lyckliga, vi är så lyckliga då vi är så långt borta från våra hem. Det är mörkret som tynger ner oss på botten men det är mörkret som får stormen att bli lugn. Jag vet att våra hem är det finaste du vet, men vi är så lyckliga. Lyckliga på drömmar och lyckliga på det vi inte riktigt att sätta ord på. 

Så låt os blunda, räkna till tre, vart är du då? vad vill du göra? vart är du då?