Elsa Billgren aka Elsa Farelius?
Elsa Billgren. Mina ord för henne är "WOW- vilken pärla."
Hon är en förebil för mig. Kan inte säga att jag ser upp till henne bara pga av att vi dela samma namn (hehe) men hon verkar ha ett hjärta av guld. Hon kör sin egna väg. Leter kläder bland secoundhand vimlet och är inte en av dom tjejer som går på dieter och är upptagen av sig själv. Hon är fin och jordnära. Lever livet som man ska och ägnar sig åt det hon gillar. Går på modeshower, går på mingel, skriver i Elle.
Det är Elsa jag tänker på när jag ser på min framtid. Hennes framtid vill jag ha i slutet.
Gifta sig med en musiker och leva i mode, kläder och rese världen.
Hon är en fin förebild.
Är det här det riktiga?
Kan inte människan bara ge en annan människa en chans till?
Det är en av de få saker jag kan göra. En andra chans. Är det så himla svårt? Bort med fördommar och förbannelser. Jag vill bara slita ut allt jag har och slänga det på marken så någon kan trampa på det.
Det spruta blod, men vad gör det. Jag slipper bära på en byst av ånger och känsliga tankar.
Du som är en av dom fina (du ska iaf vara) kan inte du lägga rätt allt och visa mig vägen.
ETT HAT; jag vill sluta hata, låt mig sluta hata. snälla jag vill inte hata. ta bort allt hat. jag hatar hat.
(Alltid gjort, alltid vill, alltid kommer)- du ska bara komma ihåg. 6 ord. Allt du behöver. Bara du.
Fint och simpelt. Min favorit.
Det jag alltid gör när klockan slagit för mycket är att se på alla underbara musik videor som gjorts. Och detta är verkligen en av mina favoriter. Jag kan inte sätta ord på vad det för speciellt med denna och varför den berör mig så otroligt. Det finns bara ett så fint djup och den är bara helt otroligt fin. Fin och simpel. Det är vad jag gillar.
Säg aldrig ja, när du menar nej.
Testar mupp kläder och försöker styla framför camen. Skolan börjar på torsdag och jag är ändå ganska glad.
Jag har börjat acceptera mitt hem och där jag växt upp, jag bor ändå i en mysig stad och jag har slutat tagit skit ifrån alla människor som bor här. Instängda inavlar, på sätt och vis. Jag står stadigt och jag tänker inte på er.
Det jag vill säga är att det ändå ska bli skönt att få tillbaka det man tycker om att göra om dagarna. Ha något att sträva efter, visa framfötter och sluta tro att bakfötterna är det alla vill ha. Jag har insett att allt egentligen är ganska bra, det är inte så förfärligt som jag alltid sagt. Jag mår bra och spelet är slut.
Jag heter Elsa Kristina Farelius och jag är så jävla stolt.
Jag väljer själv hur långt jag ska gå.
Jag har min stolthet, sätter hot mot hot.
"Säg aldrig ja, när du menar nej."
Är det här allt det blir så dör jag.
Jag ska börja skriva brev och trotsa allt med en penna. Köpa en grammofon och lyssna ifrån mitt hjärta. På så vis behöver vi inte bära med oss en lortig trasa. Vi kan krossa den så lätt men ändå så lätt att hata. Jag menar ingenting, inte när ord formar sig som så, så lätt att hata och så lätt att missta. Missta som ett misstag vi alla hatar dag för dag.
En sak jag säger till mig själv varje skolstart. "Börja om från börja, börja om på nytt".
-Jag har redan gjort det och det gjorde jag för längesedan. Det är bara schizo inne i mig som leker och tar fram gammla känslor när nätterna blir långa.
Jag har insett att jag älskar att se på stjärnorna när natten är som mörkast. Det är där jag ser mig själv som en spegel bild upp i rymden. "fuck all the people, fuck them all" mitt hat kokar snart över.
Grejen är bara den att jag inte gillar människor och litar inte på någon. Därför gillar jag mitt enga umgäng.
En söt värld bland enhörningar, secoundhand och drömmar. Det är allt en människa behöver.
Jag hatar allt annat.
Kan ändra på hjärtats slut?
Minns när det bara var mitt- ett rum i mitt hjärta. Nu är det någon annans. En blick som säger mer än nog...
Håll dig en bit ifrån, allt näramande blir ett hot ifrån topp till tå. En tyst minut, jag behöver inte veta mer.
-mellan spel, jag springer. du tätt intill. vi letar efter något, men vi fortsätter i sommarnattens mörka ljus.
Spelet är slut. Eller är det vindens kalla brus? Släck alla ljusen.
Vi är för gamla för sånt här- sa du och jag stannade en gång till.
Från stats ljuset till skogens. Ett ungt hjärta i förvirring. Vi båda i tystnad. Vi alla vet att jag inte stannar.
Ett slut vi båda vill ändra på.
dance-dance-dance
så mycket musik på ett så litet papper
Ser hur skuggorna vakar i vår tysta stad.
Ett litet rop på det jag ser, du är värd så himla mycket mer. Inte falla, stå stadigt. Det är allt du ser. Kanske fånigt att säga men jag är för fin för denna värld. Ett jävla massa hat ifrån mig till dig, från dig till mig. Det syns, jag borde dra iväg. Du ser sånt dom gör dig blind. Gräv, en grop. Ett kliv. Du ser mitt liv. Ett helt nytt perspektiv.
Det är så jävla mycket bättre men det är för mycket tankar. Du vet vad jag sagt.
- "att tänka gör dig svag"
åh gud, en saga till
Står redo för att gå. Utanpå med samma plats, samma känsla. Jag har accepterat för längesen, att jag är bara nån som du inte minns sen.
Tankar med ånger. Det är så jag känner igen mig själv.
Nu när jag vet vem jag är. Saktar ner och jag vänder mig om.
Jag står redo för att gå med alla mina känslor utanpå, men det för ändrar inte saken.
