Ett ställe utan framtid och utan möjligheter. Det är där jag vuxit upp.

Jag vill göra något meningsfullt. Engagera mig i något intressant. En hobby. En simpel jävla hobby. Är det för mycket att begära? Det är vad jag allt velat göra-hålla på med. En hobby. Jag fick en gång en möjlighet. Jag älskade det. Känslan då man utförde en vacker dans på isen tillsammans med musiken. Du själv, tankarna och rörelserna. Så jävla vackert. Men ingen människa fatta vad det bettyde för oss. De svek oss.
Teater, dans, musik. Alltid älskat. Alltid velat hålla på med. Men ACK. Tack så mycket! Jag hatar, jag avänder det stora ordet HAT för jag hatar att jag har vuxit upp på ett ställe utan möjligheter och kreativa tankar. Jävla ställe. Jävla håla. Jag säger det för jag menar det. De använder ishockey och fotboll för att de vill att alla ska bli likadana, och växa upp likadant. Jävla äckligt. Så jävla vidrigt.
Det finns vackra saker i världen. Ni har ögon, se! 




sv; Det vore jätte snällt! :)

2012-02-09 | 22:49:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback