Så osäker och feg. Hur känns det att tappa modet och få tillbaka något som inte känns rätt? Då folk sträcker på ryggen och visar sig stark. Men känslan är fel, något växer som ett otäckt svart moln. Ett hål. Stort svart hål. Efter botten kommer toppen. Toppen känns inte som den ska. Vart är du och jag? Tappat bort det på vägen upp, glömde mig själv. Tog aldrig hand om det som är viktigast. Jag har tappat bort mig själv? En ärlighet. Något man tror på. Ett slag i hjärtat. Men jag vet att ingen gör det bättre. Visa mig vägen tillbaka. Tvinga mig inte till någon annan. Något som inte går ihop.
Mina ögon är öppna för chansen som ska göra allt bra. Jag ska vakna och se drömmen som tog mig dit jag är där ögon lägger sig. Dit tankarna går när världen försvinner och då jag försvinner. Vill bara vara själv.
Vart är du?